Pers senaste krönika i veckans DI -Den digitala paradoxen

Pers senaste krönika i veckans DI -Den digitala paradoxen

Likt en tsunami drar digitaliseringen fram genom samhället och påverkar nära nog allt som hamnar i dess väg. Digitaliseringen ändrar logiken i branscher och har skapat en maktförflyttning från ägare och ledning till medarbetare och användare. I bransch efter bransch förändras affärslogiken till förmån för användaren som får ökat inflytande och mer att säga till om. I denna logik uppstår nya aktörer.

Ta musikbranschen som exempel. Där har skivbolagens roll förändrats till att mer fungera som en bank och kommunikationsbyrå med uppgift att säkerställa artisternas upphovsrätt. De traditionella skivbutikerna har i princip slagits ut medan an aktör som Spotify tagit över i rollen som distributör.

I takt med att transparensen tilltar förlorar företagen kontrollen över sina varumärken. Vägen till framgång i en värld där alla kan kommunicera med alla handlar om förmågan att inspirera medarbetare och intressenter att kommunicera den egna berättelsen.

Område efter område förändras. Det går inte att nog underskatta effekterna för företag, människor och nationer. Men här finns också en paradox. I digitaliseringens fotspår minskar nämligen värdet på det som digitaliseras kontra det som inte är digitaliserbart. Utvecklingen leder med andra ord till att det som inte går att digitalisera relativt sett blir mer värt.

Låt oss börja med att konstatera att allt som kan bli digitalt också kommer att bli digitalt. Lägg där till att allt som kan bli digitalt också kommer att kunna kopieras. Det innebär i princip att allt blir kopierbart och därmed tillgängligt för alla. Och vi vet ju vad som händer med saker som kan mångfaldigas och kopieras: uniciteten försvinner och värdet sjunker.

Attraktionskraften för det icke kopierbara ökar. Vi är beredda att betala stora pengar för att se Avicii uppträda live, men kan inte tänka oss att betala särskilt mycket för att få se hans konsert på nätet. När jag för en tid sedan pratade på Tidskriftsgalan så delades priser ut till innovativa tidskrifter. Samtliga nominerade hade någonting icke digitaliserbart i sin idé. Se på mediehusen som också håller på att omvandlas till eventhus. DI erbjuder företag seminarier i Almedalen, Veckans Affärer anordnar stora konferenser och IDG anordnar webbdagar som samlar tusentals människor.

För många företag blir därför jakten på det unika, en jakt på det som inte är digitaliserbart. I detta ligger jakten på talanger med så kallad tyst kunskap, det vill säga kunskaper som inte går att nedteckna och digitalisera – erfarenheter, känsla och gehör.

Därmed inte sagt att det inte går att skapa värde i rent digitala tjänster eller i digital infrastruktur. I omvandlingen kommer vi se många exempel på företag som lyckas med detta. Mycket pekar också på att vi går mot en utveckling med ett fåtal aktörer som agerar vägvisare och som erbjuder oss infrastruktur och tjänster.

Paradoxen är alltså inte svart eller vit, men likväl en central slutsats. Det digitaliserbara och artikulerbara (alltså motsatsen till tyst kunskap) minskar i värde, medan det icke digitaliserbara relativt sett kommer att fortsätta öka i värde.

Därför: Fundera på hur du kan utnyttja digitaliseringen – men också på hur du kan skapa värde bortom det digitaliserbara.

 

0 Kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*